Delanja

Delanjas Emblem

Delanjas Emblem

Lite spydigt brukar gokrerna säga att vi delanjaner inte tror på något förrän vi sett det med egna ögon, eller någon skrivit en avhandling om saken. Och visst kan jag väl till viss del ge dem rätt. Inte skulle jag heller tro på flygande skepp och eldsprutande vapen om jag inte fick se det med egna ögon.

Jag är en person fostrad av vetenskapen, driven av min kunskapstörst. Som ung lämnade jag arbetet vid åkrarna för studierna. Vissa ädlingar kanske ansåg det vara olämplig en bondedotter att studera, men det är knappast någon som skulle komma på sådana tankar idag. Som Delanjas främsta historiker är det ingen som vågar ifrågasätta mig. Men det finns en stor lucka i vår kunskap: Vildmarkerna i norr, som varit obebodda i flera människoåldrar. Visst har det ryktats om gamla ruiner och monster som ingen kännt till. De har avfärdats som svammel och rykten, men kanske ligger det något i berättelserna…

I sitt brev skriver drottningen att våra spioner lyckats avslöja att gokrerna utvecklar fordon och vapen baserade på teknologi de funnit i vildmarken; skepp som kan flyga, vapen som sprutar eld…

Jag vet inte vad jag ska tro om dessa rykten men Hennes Höghet vill att jag ska utse en grupp att ta sig ut i detta ödelandskap och undersöka om det finns grund för spionernas påståenden. Vem vet väl vad vi står att finna i detta Ingenmansland?

Landet och samhället

Delanja är ett kungarike bestående av böljande ängar och sädesfält, lummiga skogar och stora städer. Befolkningen är till största del bönder och stadsbor. Landet har utöver en rik adel och en grupp handelsmän som gjort sig rika genom goda affärer också en växande grupp vetenskapsmän. Överst finns drottningen och senaten.

Kunskapen är nyckeln till rikedom, att stöda den utgör vägen till ära.

Delanjanerna har en nästan sakral inställning till kunskap och universitet finns i tre städer. Dessa säten för kunskap och kunnande drar till sig folk från alla samhällsskikt för i kunskapens gudinnas ögon är ingen ovärdig. Många är de uppfinningar som kommit till genom att en lycksalig uppfinningsrik person hittat en mecenat. Dessa mecenater är personer som genom sitt inflytande beskyddar en persons vetenskapliga eller kulturella strävanden och stöder dem ekonomiskt. Mecenaterna har blivit en hörnsten i det Delanjanska samhället. Utan dem skulle vi varken ha tryckta böcker eller gasbelysning idag.

Att vandra genom vilken som helst av de större städerna är en upplevelse. Längs de stenbelagda gatorna reser sig husen och i handelskvarteren är det sällan tyst. Handelsmän ropar ut sina varor och nyheter ropas ut vid torgen. Universitet och rikare hushåll  utmärker sig genom stora, färgade glasfönster kantade i mässing, koppar och tenn. På vissa håll breder välskötta parker ut sig. Bland rosenbuskarna och de väl klippta träden kan stadsborna betrakta skulpturer eller njuta av pompösa matsäcksutfärder.

En förödmjukad delanjan kommer att minnas orätten.

Den bild man ger av sig själv är viktig för delanjanerna och den som har råd till det låter sy upp praktfulla kläder för att visa sin flärd. Etikett är likaså viktigt och blir viktigare ju högre upp man klättrar på samhällsstegen. Självbilden och den status denna ger är viktig även för bonden och äventyraren och de finare plaggen man lyckats få tag på tar man väl hand om. Delanjaner tycker helt enkelt om att visa upp sig.

Byteshandel förekommer till viss del, dock mest bland bönder och de lägre samhällsskikten. I övrigt används pengar och ävn det välutvecklade delanjanska bankväsendet använder värdepapper. Bankerna finns i städer. På senare tid har banker börjat öppna även i de norra delarna av grannriket Gokra.

Ordningen i riket upprätthålls av stadsvakten i städerna och av den delanjanska armén i resten av riket. Delanja har en yrkesarmé av väl utbildade soldater. De vanligaste vapnen soldaterna använder är värja, glav och armborst men även andra förekommer. Delanja är ingen stor militär makt men speciellt invid gränsen till de södra delarna av Gokra är arméns närvaro starkare genom regelbunden gränspatrullering. I övrigt kan man säga att riket föredrar diplomatiska metoder i sin politik framom direkta militära konfliker.

Annonser